Caj Karlsson - När sanningar tränger sig på
Känns som om man i stort sett kan sammanfatta denna plattan med ett enda ord; Gnäll! Rösten är för det mesta gnällig, texterna är gnälliga och t.o.m. arrangemangen är gnälliga.
Han vill nog lite för mycket, lite mer än han ror i hamn. Dessutom är det väldans få plattor som vinner på att ha 16 spår. Visst man får mycket för pengen, men 16 spår av gnäll är mer än ett för mycket.
Sen är jag ju inte heller ingen större fan av pratintron, särskilt inte taffliga sådana. Känn på denna:
- Pappa?
- Ja?
- Varför är det så mycket skräp på TV?
- Ja, det kan man undra!?
- Tacka vet jag Bolibompa!
- Jag håller fullständigt med dig!
Hallå! Vad e det för nåt? Säger som Itzhak:
- Sånt borde förbjudas av Genevekonventionen!
Är det inget som är bra med denna plattan då? Tja, jo, när han skiter i mandolinen och inte försöker låta som ett folkband från Irland blir det bättre och när han inte sjunger med sin gnälliga röst hjälper det oxo upp det hela lite.
Bästa spår: "Resan når sitt slut" (Och som tur var gjorde även plattan det.)
Betyget blir inte mer än 2 klena hasslöbor av 5 möjliga och då är jag lokalsnäll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar