Ett måndagsögonblick

Hade fått en remiss till ögonmottagingen på lasarettet för en rutinkontroll där man fotograferar kärlen på baksidan av ögat för att tidigt kunna upptäcka förändringar på kärlen, vilket det är större risk för om man har diabetes. Detta gör man vartannat år sen. Första gången jag var där och jag var lite nervös inför det. Gillar inte riktigt när man ska pilla i ögat. T.ex. höll jag på att tuppa av första gången min dåvarande optiker i Ronneby skulle pilla in en lins i ena ögat. Men iaf, lite nervös kom jag dit, anmälde mig, bytte väntrum, satt och läste lite, blev inkallad till ett undersökningsrum, klarade syntestet galant och fick sen lite ögondroppar som skulle utvidga pupillerna så att det skulle vara lättare att fotografera.

Fick sen gå ut i väntrummet igen och vänta ca 30 minuter tills pupillerna öppnat upp sig tillräckligt. Tog en tidning och började läsa men märkte snart att det blev suddigare och suddigare. Efter ca 10 minuter kunder jag inte längre urtyda texten i tidningen. Mest närseendet som påverkades, såg hyfsat på håll, men bara att bita ihop, skulle ju bara vänta ca 20 minuter till. Så blev en äldre herre inkallad och det gick inte många minuter innan sköterskan/läkaren kom ut och sa att kameran pajat och att tekniker var på väg. Tyvärr fick han inte rätt på den medans jag var där och jag fick vänta totalt 1.5 timme utan möjlighet att kunna läsa nåt för att ha nåt att göra medan jag väntade. Försökte skicka lite sms till frun min som skulle hämta mig och som satt utanför i bilen med 2 otåliga barn, men kunde inte riktigt se vad jag skrev eller vad det stod i svaren. Efter 1.5 timme fick jag till slut komma in, men då körde de med färgkameran som tydligen inte var lika bra.

Själva fotograferingen bestod av att man satt i nåt som liknar manicken optikern har för att kolla ens syn fast med en kamera monterad på. Skitskarp ljus rakt in i ögat och när man inte trodde det kunde bli mycket starkare blixtrade det till ordentligt när bilden togs. Men det var i sig inte så värst farligt. Suddigheten släppte ganska snart efter jag kom hem igen.